Micke blev mer och mer en person jag brydde mig om, trots att vi inte träffats. Han ringde mig, jag ringde honom, vi pratade, skrattade och hade kul. Han var min lilla guldkant på vardagsmolnet, och inte sällan satt vi och pratade om hur kul det vore om vi bott lite närmare varandra.
Även M och A, mina grannar, tyckte att jag och Micke borde ha träffats, eftersom vi hade så mycket gemensamt, vi borde ju rimligen komma bra överens även IRL, men med det avstånd som var, så var det inte mycket att säga om saken. Vi fortsatte prata. Vi pratade och pratade och pratade. Dag ut och dag in. Och när vi inte pratade, så messade vi. Mycket.
Jag levde såklart med Lucas som min första prioritet, och hunden Axa som min andra, men hon bodde i mina föräldrars stora villa i andra änden av samhället, så det blev många promenader fram och tillbaka där. Det var precis efter en sån promenad, när jag hämtat Axa för att ha henne hos mig över natten, som Micke ringde DEN DÄR gången, då när allting förändrades. Rasade.
Som vanligt pratade vi om ditt och datt, allt och inget, fast jag tyckte att han verkade lite lätt frånvarande, han drog liksom på sina svar, och skrattade inte alls som han brukade, utan..ja, han var konstig rent ut sagt. När jag undrade vad som var fel, så verkade han både förvånad, men också lättad, att jag frågat.
”Hur kan du märka att det är något som inte stämmer, gumman? Vi har aldrig träffats, vi har bara pratat i telefon.. Är jag så genomskinlig verkligen?!” suckade han. Jag väntade på en fortsättning, för det kändes som det skulle komma mer. ”Okej, okej.. lika bra jag får det sagt, då. Du har så jävla rätt gumman. Livet är helt jävla fucked upp just nu, det är så bara..” Min första tanke var att han på något vis blivit av med jobbet eller blivit osams med L om Emilia eller något liknande,men det tankarna försvann snart.
”Gumman.. du vet att du betyder väldigt mycket för mig, eller hur? Därför är det här så jäkla mycket svårare att säga, än om det hade varit någon annan.. faan.. ” Nu började jag blir seriöst orolig, hur illa kunde det vara, egentligen?
”Jaa, alltså, du vet att jag ibland viftat bort dina frågor om vad jag gjort förr, och att jag inte velat gå in på detaljer om hur jag och L blivit så osams, trots Emilia och så vidare? Jo, det är så, att jag har en del saker som jag inte är sådär väldigt stolt över, som jag kanske borde ha berättat direkt för dig… Men jag trodde ju inte att du skulle bli inblandad, att du skulle behöva få veta..”
Jag kände hur en iskall våg gick genom min kropp. Vad var det som jag inte visste, som jag plötsligt var INBLANDAD i, enligt Micke? ”Jag har ju inte gjort ett skvatt, mer än att prata med killen.. Hur kan JAG bli inblandad i något då”, hann jag tänka precis innan Micke fortsatte:
”Gumman, jag har inte levt ett liv som alla andra, jag är inte som alla reko killar som du träffat på. Jag är en jävla looser, en pundare. Jag lever så vanligt jag kan idag, och det har jag gjort ett bra tag, och jag trodde att jag lagt saker bakom mig, men så var det tydligen inte. Folk som jag trodde mig få slippa, de har letat upp mig, och inte bara det, de har också tagit reda på saker om mig. Fast vad trodde jag, det är ju inte några jäkla amatörer vi pratar om..” sa han halvt för sig själv, halvt till mig.
”Men vad fan är det du säger, vad har du GJORT, vadå inga amatörer som letat reda på dig, hur fan är JAG inblandad, nu spottar du ur dig hela grejen Micke, jag vill veta rubbet!” Jag skrek inte regelrätt, men jag pratade iallafall inte lugnt och behärskat längre, och sympatier var inte att tala om. Killen hade ju antytt att JAG var indragen på något vis, så jag var förbannad rent ut sagt. Som att det skulle hjälpa..
”Okej, gumman, såhär är det. Jag brukade punda för en massa år sen. En MASSA år sen, hajar du? Det var liksom inte igår, det var säkert tio år sen, okej! Jag har trott att livet var bra och lugnt, att saker som jag nojjade över till en början när jag precis blivit ren.. att de liksom försvunnit, just för att jag inte hörde av någon av de jag brukade ha kontakt med. Nu inser jag ju att de bara gått och väntat, plussat på hela tiden.. Det är ju så de jobbar, det vet ju jag om någon.. Jag är ju så förbannat DUM, gumman.. och nu är DU och EMILIA indragna för det..”
Jag bara suckade. Inte mycket till klarspråk där inte. ”Kom igen, säg nu vad jag är inblandad i, och nu berättar du rubbet, för det gäller som sagt inte bara dig, uppenbarligen..”
Nu hörde jag hur Micke harklade sig, och liksom tog sats. ”Nu kommer skiten” tänkte jag, och så började han prata igen. ”Mm, jo, som jag sa, så har jag pundat förr. Du hajar innebörden va? Jag har knarkat. Mycket. Varje dag. Jag växte upp i olika fosterhem, och ingen fick någon ordning på mig, och jag halkade snett.. började punda, men kunde inte finansiera det, och fick börja sno pengar, robba folk, lura folk och så vidare, för att få cashen till mitt behov. Fan, jag dealade också, efter ett tag.. Och det var då jag fuckade upp det. Jag dealade för ett gäng mc-killar, och påtänd och jävlig, tänkte jag ju inte klart jämt. Snodde lite cash för mycket, la bort lite grejor för mitt eget bruk och sådär, trodde väl inte de skulle komma på mig, men så åkte jag in på en volta för innehav, inte lång, bara några månader, men tillräckligt för att tända av och börja rehab, och sen när jag kom ut.. Jag trodde inte det var sant när ingen visade intresse för mig, och då var det som en morot att sköta sig, att jag liksom kommit ifrån skiten.. Hajar du gumman?”
Jag hade hört allt, jag hade fattat rent teoretiskt, men inte emotionellt. Jag svarade inte, så Micke fortsatte.
”Jag träffade L, och vi föll ju pladask båda två.. jag fick jobb, någonstans att bo, ett LIV, iallafall jämfört med hur jag haft det innan, och kränga grejor var ingenting jag velat göra från start, så det var ju dödsskönt att slippa befatta sig med sånt.. Vi fick Emilia, och allt var frid och fröjd ända tills en dag när jag råkade gå på en av de gamla kontakterna, på stan. Han började snacka och det var inte bara ”tja de var länge sen” utan det var ”öhh, haru nåra grejer, jag behöver lite cash, haru inget så kan du få hänga på en grej sen..” och L blev ju oxtokig, det var då hon stack. Hon fick för sig bara för det, att jag dealade, och det tog ett jävla tag innan jag kunde bevisa motsatsen, hon bodde hos sina föräldrar.
Du vet, de gillade inte mig de heller, så de tyckte väl det var kanon om hon inte hade med mig att göra.. Är faktiskt förvånad att jag inte blev kickad från huset, men det låg nog L bakom för hon visste ju om mina skulder till fogden, så vem skulle låtit mig hyra något, liksom.. hon var pissed off, men inte SÅ illa att jag skulle bo på gatan..”
”Jabedijabediblaaa.. kom för fan till SAKEN då, kom igen nu” suckade jag lite lagom uppgivet, för nu kändes det som att jag bara ville ha hela samtalet avslutat och över, för första gången sedan vi först lärt känna varandra ett par, tre månader tidigare.
”Hmm, ja okej. Ja, jag levde svensson ett tag, tills igår kväll, när jag var på jobbet, och tog en paus.. Gick på dass, och då kom de, från ingenstans alls, liksom. En massa snubbar. De flesta kände jag igen, men inte alla. Mc snubbar. De talade om att jag hade en skuld som jag inte reglerat, och med si och så många års ränta på det, skulle jag pröjsa dem en hel del.. och det var väl inte det värsta, utan det värsta var att de tagit kort på Emilia på dagis, på L, och så hade de ett utdrag på telefonräkningen, en specifikation, med dina nummer markerade.. Vi har ju snackat så mycket, så det var inte så konstigt.
Jag kände hur jag svalde och svalde. ”Vadå, hur hade de fått tag på den listan, vad innebär det där rent konkret?” stammade jag fram, med bultande hjärta. Från svammel till allvar på en sekund, kändes det som.
”Jo, de påpekade att om det inte skulle räcka med att Emilia och L motiverade mig att göra rätt för mig, så skulle de även motivera mig att göra rätt med DIG gumman.. Hajar du, de hotade dig och Lucas, ni råkar skitilla ut om inte jag får ihop det de ska ha.. på utsatt tid. Det är verkligen ingen lek längre.. Jag vet vad de där killarna gör med folk, jag har fan varit med om det själv, både att göra det och få det, och det är inte för kul.. ”
”Vad ska de ha då, och när?!” Min röst lät konstigt neutral och kall, mitt inre var i uppror, men jag lät iallafall lugn, och det var huvudsaken. ”Inte tappa det lilla grepp jag har”, tänkte jag om och om igen..
”De sa först 50. Men jag dealade fram till 25 och så går jag deras ärenden för resterande värdet.. jag vill inte, men jag måste. Jag vet inte vad jag får göra, men det är inte fullt så viktigt just nu. Viktigast är att vi får fram de där 25.. helst igår!”
”Vadå vi” frågade jag i mitt stilla sinne. Varför skulle JAG får fram något, jag som inte gjort något.. Men så slog det mig.. Klart att jag måste hjälpa till i den måna jag kunde, om inte för Mickes skull, så för min och Lucas, då vi stod på listan över de som skulle kunna drabbas om det INTE löste sig. Så jag sa inget.Jag bara tänkte, ”Hur fasen ska jag få fram pengar, jag som alltid är på gränsen att inte klara mig iallafall. Hur FAN ska det gå till?!”
Det här borde väl ha varit skäl nog att säga upp kontakten med Micke. Iallafall kan jag se det så idag, men det är nog för att jag vet vad som hände senare. Men man ska inte glömma att jag var ensamstående mamma och försökte se min sons framtid, och med ett hot hängande över oss, så såg det inte för ljust ut, så jag bestämde mig för att försöka eliminera hotet.
)
